Alexei hade bytt ut låset. Han var beredd på hennes återkomst. Lena gick in i sovrummet och började packa sina saker med darrande händer.
Alexei sa inte ett ord till henne. Han hade dragit sig tillbaka till ett annat rum, och gav Lena tid att samla sina saker och försvinna från hans liv.
Lena förstod länge inte varför nyckeln inte öppnade dörren. Hon vred den åt alla håll, men låset var blockerad och gav inget tecken på att vilja öppnas.
Plötsligt sprang dörren upp av sig själv. Nyckeln var fortfarande i hennes hand.
Lena stirrade förvånat upp och såg då att Alexei stod framför henne, med ett ansiktsuttryck som utstrålade både vrede och smärta.
Hans ansikte var rödglödgat av ilska och hans ögon visade en förtvivlan och besvikelse som Lena aldrig tidigare sett.
„Jag kunde inte komma in…“ mumlade Lena, fortfarande chockad över vad som just hände.
Alexei stirrade på henne med glödande ilska. Hans ansikte var förvridet och i hans blick fanns något Lena aldrig sett förut.
„Ta dina saker och försvinn från mitt hus!“ väste han mellan tänderna.
Lena kände hur hjärtat sjönk. Hans ord var som en kniv i bröstet och tårarna suddade ut hennes syn.
„Men varför?“ viskade hon, oförmögen att förstå vad som pågick.
„Och du frågar fortfarande? Det verkar som om det inte spelar någon roll för dig att du låg med en annan man medan jag var borta. Du förrådde mig, inte bara med kroppen utan med hela ditt liv.“
Lena bröt samman i tårar. Tårarna kvävde henne, och hon hade inte kraft nog att säga något.
Men hon visste att Alexei hade rätt. Ja, hon hade varit otrogen. Men varför? För att hon fortfarande älskade Pavel, den enda man hon någonsin älskat.
Artem, deras son, hade kommit in i hennes liv när Lena bara var arton år gammal.
Som artonåring var hon ung och naiv, och trodde att en baby skulle få Pavel att stanna.
Men det gjorde han inte. Pavel lämnade inte sin familj. Och bara några veckor efter Arthurs födelse fick Lena veta att han hade hjärtproblem.
Läkaren sa: „Det krävs en dyr operation, men vi kan göra den här, om du vill. Men väntelistan är lång.“
Lena hade ingen möjlighet att ordna pengarna. Hennes föräldrar var vanliga arbetare, och Pavel hjälpte inte till.
Så Alexei kom in i bilden. Han hade precis genomgått en skilsmässa och ville hjälpa den unga kvinna som var i en svår situation.
Två månader senare gifte de sig, och Artem opererades framgångsrikt.
„Om det inte vore för dig… vad skulle jag ha gjort?“ sa Lena ofta och omfamnade Alexei och kysste honom.
Men sedan, flera år senare, kom Pavel tillbaka in i hennes liv.
När de återförenades kände Lena att alla gamla känslor återuppväcktes. Hon älskade honom fortfarande, och det kändes som om ingenting hade förändrats.
Pavel kände också detsamma. Han trodde att det fortfarande fanns något mellan dem. Men Lena var redan gift och deras liv med Alexei var stabilt.
Trots det frågade Pavel: „Kommer du att lämna din man?“ Lena tveka men gav inget klart svar. Varför skulle hon lämna Alexei? Han hade gjort allt för henne och Artem.
Men Pavel ville att hon skulle lämna sin man, även om han inte tänkte lämna sin andra fru.
Lena vågade inte berätta för någon vad som hänt, men det fanns en person som visste allting: Anzhela, hennes bästa vän.
Anzhela var den enda som Lena aldrig hållit något hemligt för. Hon lyssnade på Lenas lidelsefulla berättelser och försökte förstå varför Lena inte kunde släppa taget om Pavel.
„Jag kan inte lämna Alexei,“ sa Lena en dag. „Han har gjort så mycket för mig och Artem.“
Men Anzhela svarade med en sorgsen blick: „Men du ljuger för honom! Varför plågar du honom? Och varför plågar du dig själv?“
Lena var tyst och försökte förstå varför hon handlade så. Men rädslan, osäkerheten och skuggorna från det förflutna hindrade henne från att gå vidare. Hon ville inte förlora allt som Alexei hade gett henne.
Till slut var det Anzhela som berättade allt för Alexei. Hon visade honom bilder på Lena som hon stolt hade visat upp och mannen fick veta allt. Lena var i chock.
„Varför gjorde du det?“ frågade hon nästan viskande.
„För att jag ville att sanningen skulle komma fram,“ svarade Anzhela. „Du förstörde allt. Inte bara Pavels familj, utan även ditt eget liv.“
Lena var tyst. Hon hade förlorat allt: sin man, sin bästa vän, den trygghet hon en gång känt. Allt var borta, och hennes framtid kändes osäker.
Men en sak var klar: allt har sitt pris.
Månader senare, efter skilsmässan, försökte Lena bygga upp sitt liv på nytt, men något saknades. Kärleken som hon sökte var inte längre där. Den verkliga lyckan var bara ett minne.
Och även om Artem alltid var vid hennes sida, förstod Lena nu att livet inte alltid erbjuder en andra chans.
