Jennifer var en ensamstående mamma till fyra små barn efter att hennes man Adam lämnat henne när han fick reda på att hon var gravid med deras fjärde barn. “Ytterligare ett barn att försörja? Aldrig i livet! Jag har fått nog!” utbrast han en dag innan han lämnade deras husvagn och lämnade in en ansökan om skilsmässa.
Nyheten slog Jennifer som ett hårt slag. Graviditeten var inte planerad, men hon hade hoppats på att åtminstone få Adams stöd i en sådan utmanande tid, särskilt med tanke på att de redan kämpade ekonomiskt.
Efter separationen slutade Adam att bidra med pengar till barnen. Han påstod sig vara arbetslös och att ingen ville anställa honom på grund av att han inte hade avslutat sin utbildning.
Kort efter förlossningen hade Jennifer inget annat val än att söka jobb, då pengarna till mat, blöjor och mjölk började sina. Hon gick runt på gator fyllda med restauranger och butiker, men blev konstant avvisad av ägarna eftersom de inte ville anställa en mamma med fyra små barn.
“Det är svårt att anställa mammor med små barn eftersom det alltid händer något. Antingen är ditt barn sjukt eller så har du ingen att lämna dem med, vilket innebär att du måste vara borta från jobbet. Tyvärr är det för mycket för oss att hantera,” sa en arbetsgivare rakt ut.
Eftersom ingen i grannskapet ville anställa henne började Jennifer leta efter jobb i en närliggande stad. Med de få pengar hon hade kvar tog hon en taxi och bad grannarna att ta hand om barnen under några timmar.
När hon kom till den nya staden såg hon en plats ledig för ett städjobb på ett lokalt hotell. Hon gick in, ansökte och blev anställd på en gång. “Vi behöver verkligen personal här, särskilt med sommarsäsongen som närmar sig. Om några veckor kommer vi vara helt fullbokade,” förklarade personalchefen.
Desperat efter ett jobb accepterade Jennifer erbjudandet, även om det betydde att hon skulle behöva pendla till en annan stad varje dag. Hon tackade personalchefen och återvände hem för att berätta för barnen att hon äntligen hade fått ett jobb.
Efter att ha spenderat nästan 30 dollar på taxiresan insåg Jennifer att hon inte hade råd med den dagliga transportkostnaden till jobbet. Att köpa en egen bil skulle vara idealiskt, men hon hade inte råd med det. Hennes bästa hopp var att hitta en begagnad bil.
Hon hittade en bil som verkade perfekt, men undrade om ägaren skulle vara villig att sälja den för ett lägre pris. “Skulle du kunna sälja den här bilen för 5 000 dollar? Jag är en ensamstående mamma med fyra barn och det har varit väldigt svårt för mig att tjäna pengar.
Jag hade hoppats kunna köpa en bil för att kunna ta ett jobb i en närliggande stad,” förklarade hon.
När ägaren fick veta att hon ensam tog hand om fyra små barn, gick han med på att sälja bilen för 5 000 dollar. “Om du kan köpa bilen innan i morgon kan jag sälja den för 5 000 dollar,” sa han.
Jennifer var djupt tacksam för att han gått med på att sänka priset. Hon bestämde sig för att ta en chans och ansökte om ett lån på banken för att kunna köpa bilen nästa dag. Tyvärr blev lånet omedelbart avslaget på grund av hennes dåliga kreditvärdighet.
När hon började känna sig utan alternativ, funderade Jennifer djupt över vad hon skulle göra härnäst. Hon kunde inte flytta till en ny stad eftersom hennes äldsta barn, Ethan, precis hade börjat skolan nära den husvagn de bodde i.
Hyra i den närliggande staden var också mycket dyrare, och hon skulle inte kunna ta med sig husvagnen. Hon behövde verkligen en bil för att ta sig till och från jobbet samt för att hämta sina barn från skolan och daghemmet.
Sedan kom hon ihåg den familjearv som hennes avlidna mor hade lämnat efter sig – ett guldhalsband som hade gått i arv genom generationer. Det gjorde ont att tänka på att sälja det, men hon visste att hon desperat behövde det för att kunna ta hand om sina barn på lång sikt.
Jennifer tog halsbandet ur smyckeskrinet och gick till en närliggande pantbank. “Förlåt mamma. Jag måste verkligen göra det här nu,” sa hon med en klump i halsen.
När hon kom till pantbanken värderades halsbandet till 5 500 dollar. Jennifer blev överlycklig. Beloppet var tillräckligt för att köpa bilen och skulle även lämna lite över till deras dagliga behov.
Nästa dag återvände hon till bilhandlaren och överlämnade ett kuvert fyllt med 5 000 dollar. “Tack för att du gick med på att sälja bilen till mig, herr. Du har ingen aning om hur mycket detta kommer att hjälpa mig och mina barn,” sa hon medan hon överlämnade kuvertet till mannen.
Säljaren, som presenterade sig som Jeff, log vänligt. “Grattis till bilen. Det är ett utmärkt köp,” kommenterade han.
Medan Jennifer signerade pappersarbetet, lade Jeff diskret något i bilens bagageutrymme. När Jennifer förberedde sig för att köra hem kallade han på henne. “Och kolla bagageutrymmet när du kommer hem. Jag lämnade något där för dina barn,” sa han och vinkade avsked.
Sedan hon köpt bilen hade Jennifer varit så upptagen med pendlingen till jobbet och att transportera barnen till skolan och daghemmet att hon helt glömt att kolla bagageutrymmet, tills hon hittade ett meddelande i handskfacket.
“Jag hoppas att du och dina barn tycker om presenten jag lämnade i bagageutrymmet. Jag hoppas att den hjälper er mycket.” Överraskad bestämde hon sig för att öppna bagageutrymmet för att se vad som fanns där.
Till en början var Jennifer förvirrad över att se ett enda vitt kuvert i ett hörn av bagageutrymmet. Sedan insåg hon att det var samma kuvert som hon använt för att betala bilen. När hon öppnade det såg hon att de 5 000 dollar som hon hade betalat var intakta.
Jennifer kunde inte hålla tillbaka tårarna vid det vänliga gesten från Jeff. Hon körde genast till bilhandlaren efter jobbet för att tacka Jeff personligen. “Världen ger oss utmaningar, och det är upp till oss att resa oss inför dem eller ge efter.
Jag är stolt över att du hållit ut för dina barns skull, och jag tänkte att du skulle ha mer nytta av pengarna än jag. Kom bara ihåg att ge tillbaka,” sa Jeff till henne.
**Vad kan vi lära oss av denna historia?**
— **Medkänsla går långt.** Jeff hade en framgångsrik bilhandlare, medan Jennifer kämpade för att försörja fyra små barn på egen hand. När Jeff fick veta om hennes situation bestämde han sig för att hjälpa henne på det sätt han kunde.
— **Där det finns vilja finns det en väg.** Jennifer var fast besluten att arbeta hårt för att kunna försörja sina barn. Hon gjorde allt hon kunde för att få det att fungera, trots många avvisningar och hinder på vägen.
— **Dela denna historia med dina nära och kära.** Den kan inspirera dem och ge dem en glädje i vardagen.
