Det är sällan man hittar en postanställd som älskar sitt jobb lika mycket som Lisa gör. För henne var det att leverera paket mer än bara ett jobb; det var ett sätt att hjälpa människor att knyta an till varandra.
En dag fick hon chansen att bevisa detta när hon upptäckte ett länge förlorat paket.
Lisa hade alltid funnit glädje i sitt arbete på posten och tillsammans med sin kollega Simon hade de en vana att hitta på historier om paketen de hanterade.
En kväll, när de städade förrådet, snubblade de över ett gammalt, dammigt paket med texten: «Till min älskade Loreen. Jag kommer alltid att älska dig.»
Tanken på att paketet aldrig hade nått sin mottagare släppte inte Lisa.
Beslutsam bestämde hon sig för att leverera paketet själv. Adressen ledde henne genom pittoreska landsvägar till ett gammalt hus.
Nervös knackade hon på dörren och möttes av en medelålders kvinna – Loreen. När Lisa överlämnade paketet blev Loreen synligt överväldigad.
Hon insåg att det kom från sin avlidne man Charlie, som hade dött i en storm till sjöss.
Tårar rann nedför Loreens kinder när hon minns gemensamma minnen.
Paketet var mer än bara en sak; det var ett sista kärleksbrev.
Lisa stod berörd och insåg att hon inte bara hade levererat ett paket utan också en del av Loreens förflutna. Loreen bad om tid för att bearbeta sina känslor, och Lisa förstod.
När hon gick tillbaka till bilen kände hon en våg av känslor.
Sorgen för Loreens förlust var påtaglig, men det fanns också en känsla av frid i vetskapen om att paketet efter så många år äntligen hade nått sin destination.
Det var ett sista farväl från Charlie som Loreen trodde hon aldrig skulle få.
Lisas hjärta fylldes av insikten att kärlek, oavsett hur länge den tar, aldrig bleknar.
Detta förlorade paket hade äntligen uppfyllt sitt syfte och gett båda kvinnorna något att hålla fast vid.
