När jag märkte att min fru Sarah gjorde konstiga streck på sin hand, avfärdade jag det först som en udda vana.
Men när strecken blev fler och hennes svar alltmer kryptiska insåg jag att något mörkare lurade under ytan av vårt till synes lyckliga äktenskap.
”Äktenskapslivet är fantastiskt, eller hur?” brukade jag säga till mina vänner. För det mesta var det så, särskilt under de första månaderna. Sarah var alltid så organiserad och omtänksam, allt verkade så enkelt.
Men sedan förändrades något. Jag började märka att hon ofta gjorde dessa streck. I början tänkte jag inte mycket på det.
”Bara en påminnelse”, svarade hon när jag frågade, och bytte snabbt ämne. Men ju mer jag såg, desto mer började jag undra. Vad höll hon på med?
Efter en konflikt observerade jag hur hon överförde strecken till en liten anteckningsbok vid sängbordet. Nästa morgon sneglade jag in i den och räknade 68 streck, utan att veta vad de betydde.
När jag konfronterade henne igen blev hon irriterad och bad mig att släppa det.
Känslan av att det fanns en vägg mellan oss kunde jag inte skaka av mig. Varje gång jag såg henne göra ett nytt streck kändes det som om hon stängde mig ute.
Efter ett besök hos hennes mamma upptäckte jag en liknande anteckningsbok med etiketter som ”avbryta” och ”höja rösten”. Det visade sig att Sarah inte räknade sina egna fel, utan mina.
”Jag räknar dina misstag”, erkände hon. ”När du når 1 000 streck, lämnar jag dig.” De orden träffade mig som en käftsmäll. Plötsligt insåg jag att jag inte hade hållit de löften jag gett henne.
Efter ett samtal med hennes mamma fick jag veta att den metoden inte hade fungerat och att hon nu räknade positiva saker istället.
Den kvällen kom Sarah hem med tårar i ögonen och bad om ursäkt. Tillsammans bestämde vi oss för att lämna strecken bakom oss och istället börja ett nytt anteckningsblock för att bevara fina minnen.
Detta anteckningsblock blev en symbol för vårt nya åtagande att fokusera på det positiva och växa tillsammans.
Strecken var borta, ersatta av berättelser om glädje, kärlek och tacksamhet. Vi var äntligen på samma sida, och det kändes som början på något vackert.
