Livet har en konstig förmåga att överraska oss när vi minst anar det. Precis när jag trodde att allt var på rätt spår, kom ödet med en oväntad vändning.
Jag var full av spänning när jag stängde den sista kartongen och förberedde mig på att flytta in hos Jake.
Vi hade planerat det här i månader — valt möbler, färger på väggarna och till och med pratat om att skaffa en hund. Det skulle vara början på vårt liv tillsammans.
Men när jag kom till Jakes hus var välkomsten allt annat än vad jag förväntat mig. Jakes mamma, fru Henderson, stod på verandan och sa att det inte var rätt tid för mig att flytta in. Jake, som undvek att titta mig i ögonen, höll med henne.
Förvirrad och sårad vände jag mig till min bästa vän, Sara, som genast erbjöd mig att bo hos henne. Hennes stöd var en räddning i det ögonblicket.
Jag flyttade in hos Sara och fann i hennes livliga bostadsområde den plats jag behövde för att komma på fötter igen.
En månad senare träffade jag Tom på gymmet. Våra samtal kändes bra, och efter några veckor började vi träffas. För första gången på länge kände jag mig verkligen lycklig och fri.
Några månader senare sprang jag på Jake av en slump i mataffären. Han berättade att han fortfarande bodde hos sin mamma och inte var redo att engagera sig i ett förhållande med sin flickvän och ett barn.
Det var då jag insåg hur mycket jag hade undvikit en katastrof — Jake var fortfarande kontrollerad av sin mamma, medan jag gick vidare och levde mitt liv.
Tom och jag flyttade ihop ett år efter vår första dejt. Det var precis vad jag hade hoppats på — inget drama, ingen inblandning, bara vi två som byggde vårt liv tillsammans.
Några år senare, när vi var gifta och hade vår son Casey, kände jag att mitt liv var komplett.
Det var en resa från en ung kvinna vars liv styrdes av andra, till en kvinna som hade funnit sitt eget lyckliga liv. Karma hade varit på min sida från början.
„Min man anställde någon för att lära mig städa och laga mat – han gillade inte min hämnd!“
