För en tid sedan bestämde jag mig för att köpa några iranska kiwifrukter, som jag upptäckte i en specialbutik.
När jag kom hem skar jag försiktigt upp frukterna för att ta ut de små, svarta fröna.
Eftersom de var så små och svårhanterliga, använde jag en pincett för att få ut dem med precision.
Jag samlade omkring 40 frön och skapade ett litet experiment.
Jag la fröna på en fuktig bit tyg, fuktade det ordentligt och lade det sedan i en plastpåse.
Varje dag kollade jag på tygbiten och hoppades på att se de första tecknen på att något började gro. Efter ungefär tio dagar dök det upp en liten vit spira, vilket var en fantastisk syn!
När fröna hade grott, planterade jag dem i små krukor och ställde dem på en solig plats.
Kiwiväxter växer långsamt, men de är otroligt tåliga och svarar bra på omvårdnad.
Efter en vecka började de första små trådarna att växa. Några dagar senare lade jag märke till att bladen hade en helt annan form – de var taggiga och såg ut som brännässlor, men var inte smärtsamma att röra vid.
Med tiden växte växterna och de ursprungliga krukorna blev för små.
Jag valde ut de mest kraftfulla exemplaren och planterade om dem i större krukor, där jag samlade flera plantor i varje.
Efter bara två månader var det dags att ge växterna ännu mer utrymme.
Jag hade förberett större krukor för att flytta dem till nya, rymligare hem.
Det har varit fascinerande att följa kiwiväxternas utveckling från små frön till de första starka skotten, och jag ser fram emot att se hur de fortsätter växa.
