Felix, en ung ensamstående pappa i trettioårsåldern, lever ett stillsamt liv fyllt av rutiner och kärleken till sin dotter Alice. Hon är hans ljuspunkt i tillvaron, med ett skratt som genljuder som solstrålar genom moln.
Sju år tidigare krossades Felix värld när hans hustru omkom i en tragisk bilolycka. Sedan dess har han ägnat sitt liv åt att uppfostra Alice, vars glädje och oskuld är som balsam för hans sorgtyngda hjärta.
Men trots hennes närvaro känner han ofta ensamhetens kalla hand och tyngden av det ansvar han bär.
En varm eftermiddag, medan Felix förlorar sig i sina tankar vid fönstret, hör han ett ljud som bryter hans stillhet. När han tittar ut ser han fru White, hans äldre granne, kämpa med att klippa sitt vildvuxna gräs.
Den annars så självständiga kvinnan verkar övermannad av arbetet, och Felix tvekar inte. Han skyndar ut för att hjälpa till.
Under den brännande solen tar han över den trilskande gräsklipparen och arbetar sig genom det täta gräset. Lukten av nyslaget gräs fyller luften, och fru White ser på med tacksamhet i ögonen.
När de är klara insisterar hon på att ge Felix en liten ask som tack.
Asken är ett mästerverk – dekorerad med gyllene mönster och skimrande ädelstenar, som om den kom från en förlorad era. Felix känner sig obekväm med att ta emot en sådan skatt och försöker avböja.
Men fru White är envis, och till slut accepterar han istället en korg med färska äpplen som hon plockat till Alice.
Hemma är Alice nyfiken på de röda frukterna, men snart fångas hennes uppmärksamhet av den mystiska asken. Med glittrande ögon springer hon till sin pappa och visar den.
Felix, som omedelbart inser askens potentiella värde, bestämmer sig för att lämna tillbaka den nästa dag.
När han dagen därpå knackar på hos fru White möts han av en skrämmande tystnad. Dörren står på glänt, och när han går in finner han henne livlös i sin fåtölj.
Chockad och överväldigad av skuld tar han med sig asken hem, där den ligger som en tyst påminnelse om hans obeslutsamhet.
Under natten, driven av oro och nyfikenhet, börjar Felix söka information om asken.
Det han upptäcker får hans hjärta att slå snabbare: asken är inte bara vacker utan även oerhört värdefull – en antik skatt värd en förmögenhet.
Tanken på att kunna ge Alice ett bättre liv är lockande, men samtidigt hemsöker frågan om vad som är rätt och fel hans samvete.
Det dröjer inte länge förrän Henry, fru Whites son, dyker upp. Med en kall blick och skarpa anklagelser konfronterar han Felix, övertygad om att asken blivit stulen.
Felix försöker förklara, men Henry vägrar lyssna. Han erbjuder en löjligt låg summa för asken, men Felix, medveten om dess verkliga värde, vägrar.
Förtvivlad och rasande går Henry till polisen, och Felix arresteras misstänkt för stöld. Under veckorna i häktet gror oro och skuld inom honom, samtidigt som Alice, som nu bor hos sin farmor, börjar utforska askens hemligheter.
Med sin barnsliga nyfikenhet och en skarp blick upptäcker Alice ett dolt fack i asken.
Där finner hon ett brev från fru White och dokument som bevisar att asken rättmätigt tillhör Felix. Med hjälp av en advokat lyckas Alice få sanningen att komma fram, och Felix friges.
När han slutligen lämnar häktet står Alice där och väntar på honom. Hon kastar sig i hans armar, och för första gången på länge känner Felix en våg av lättnad och glädje.
Försäljningen av asken ger dem ekonomisk trygghet, men för Felix är det bandet till Alice som är det största värdet.
Tillsammans beslutar de sig för att lämna det förflutna bakom sig och påbörja ett nytt kapitel, fyllt av hopp, kärlek och framtidstro.
