En rik man låtsades vara servitör och bjöd in en kvinna på en dejt på sin egen restaurang.

UNDERHÅLLNING

När Nate, den framgångsrika restaurangägaren, träffade Beth vid en bensinstation, kände han omedelbart något ovanligt.

Det var inte bara hennes naturliga utstrålning eller skarpa intelligens som fångade hans uppmärksamhet – det var något mer, något han inte kunde sätta fingret på.

Han hade sett så många människor som bara var intresserade av hans pengar, men Beth var annorlunda. Kanske var hon den han letat efter, eller så var han bara förvanad av sin egen misstänksamhet.

För att ta reda på om hennes känslor var verkliga eller om hon bara suktade efter hans förmögenhet, smidde Nate en plan.

Han skulle spela ett spel – ett spel där han var den blygsamme servitören och inte den självsäkra affärsmannen alla trodde honom vara. Ett test för att verkligen förstå om hon var intresserad av honom som person eller om han bara var en symbol för något större.

Så när de bestämde sig för att träffas igen, var Nate inte den stiligaste versionen av sig själv.

Han var nyss hemkommen från ett paintballspel, täckt av neonfärg, och såg ut som något taget ur en actionfilm – fast utan glamouren.

Beth, som såg honom när han gick in genom dörrarna, brast ut i skratt och sa att till och med Terminatorn skulle ha problem med att bära hans kläder.

Nate stelnade för ett ögonblick, men hennes skratt fick honom att känna sig något lättad. Det var ju ändå bara ett skämt, eller hur?

Trots sin osäkerhet vågade han be om en dejt. Och till hans förvåning – och lättnad – sa Beth ja. Men med ett villkor: inget mer paintball. Han gick med på det, och så var deras stora kväll planerad.

När Beth steg in på restaurangen, var Nate där, som en enkel servitör som just avslutat sitt skift. Han log artigt, men inom honom sprudlade nervositeten.

Beth, som alltid haft förmågan att se det humoristiska i situationer, skrattade åt hans förklädnad och sa att hon alltid drömt om att vara servitör. Det var något i hennes sätt att vara, en självsäkerhet som gjorde det omöjligt att inte gilla henne.

Middagen flöt på, och Beth öppnade upp för honom på ett sätt som ingen annan gjort.

Hon pratade om sin passion för böcker och hur hon hade offrat sina egna drömmar för att ta hand om sin mamma. Nate var imponerad av hennes öppenhet och värme, och hans tvivel började sakta försvinna.

Kanske var hon faktiskt intresserad av honom – och inte hans pengar.

Just när stämningen var som bäst, kom chefen in i rummet, helt missnöjd, och beordrade Nate att gå till köket och diska. Nate, som inte riktigt visste hur han skulle hantera situationen, ursäktade sig förläget och begav sig till köket.

Men det var när Beth följde efter och erbjöd sig att hjälpa till att diska som han verkligen insåg hur långt han hade gått i sin egen bluff.

Tillsammans, i köket, stod de och diskade i tystnad. När den sista tallriken var torr, föreslog Beth att de skulle gå en promenad vid hamnen. Hon var helt oberörd av de små vattendropparna som glittrade på hennes klänning.

Nate kände hur hans mask började rämna, och han kände ett plötsligt behov av att vara ärlig.

När de stod vid hamnen, med havet som bakgrund, såg han på henne och sa: «Jag är inte bara servitören här. Jag är också ägaren av restaurangen.

Allt var en test, för att se om du ville vara med mig för den jag är, eller bara för mitt pengar.»

Beth var tyst en stund. Tårarna var inte långt borta, men istället för att bli upprörd log hon mjukt och sa: «Så du har testat mig? Du var rädd att jag skulle vara som alla andra.» Hon såg på honom, och i hennes ögon var det inga spår av förakt.

Bara förståelse. «Men du har fått mig, och jag måste säga att jag inte är särskilt imponerad av maten på din restaurang.»

Nate skrattade nervöst och sa: «Nästa gång, jag lovar – vi väljer något annat. Och inga fler diskar, jag lovar.»

De skrattade tillsammans, och det var som om alla deras rädslor, alla osäkerheter, bara försvann i luften. De visste att de hade funnit något verkligt, något utan förklädnader.

Och när de gick bort från restaurangen, med himlen ovanför och framtiden framför sig, kände de båda att de äntligen var fria att vara sig själva – utan masker, utan spel, bara två människor som var redo att upptäcka vad som kunde hända när de var helt ärliga med varandra.

(Visited 2 360 times, 1 visits today)
Betygsätt artikeln
( 1 оценка, среднее 5 из 5 )