När jag först köpte min lägenhet, hade jag inte ens i mina vildaste fantasier kunnat föreställa mig vad som skulle hända när jag knackade på väggen.
Jag hade ju bara tänkt att hänga upp några tavlor och ordna till min nya «manhöla». Men vad som hände var något helt annat – och otroligt skrämmande…
Byggnaden jag flyttade in i var ett gammalt engelskt kloster från 1800-talet. Rikt på historia och charm, men också lite skrangligt och slitet.
Med ungefär 30 lägenheter var det ett stort komplex, och jag hade turen att få tag på en liten men prisvärd studio. Perfekt för mig, tänkte jag.
Det var en lägenhet med gamla höga tak, där köket och vardagsrummet flödade av ljus. Det var precis som man förväntar sig av en gammal byggnad – lite oputsad men ändå full av karaktär.
När jag började packa upp mina saker och ställa in möblerna märkte jag något konstigt. På en av väggarna, i ett hörn, fanns ett litet handtag. «Vad är detta?» tänkte jag och gick fram för att undersöka.
Jag öppnade dörren och där, bakom väggen, fanns en trappa – som ledde ner i mörkret.
Det var inte en vanlig trappa. Den var gammal och smutsig, och det kändes som om hela byggnaden döljer en hemlighet.
Jag var inte den som backade för ett mysterium, så jag ringde en vän och tillsammans beslutade vi oss för att utforska.
När vi öppnade luckan kände vi omedelbart en kylig vind dra upp från de dolda gångarna som sträckte sig under byggnaden – som ett gammalt labyrintsystem.
Väggen runt oss var täckt med rostiga spår, som om ingen hade varit där på decennier.
Vi gick nerför trappan och insåg snabbt att detta var ingen vanlig källare. Gångarna var smala, fuktiga och det var klart att något inte stod rätt till.
Det luktade gammalt och stillastående, men trots det fanns en viss dragning att gå vidare.
Vi följde gångarna och kom till ett rum, eller snarare ett litet utrymme som låg dolt mellan lägenheterna.
Något som såg ut att vara en hemlig plats, byggd för att gömma något. Jag kände en kall kår längs ryggen. Detta var inte ett rum man borde stöta på av misstag.
När vi tittade närmare såg vi graffiti på väggarna – modern, men ändå väldigt udda. «Vänta, någon har varit här nyligen», sa jag. Vi började undra vad som egentligen pågick där nere under alla dessa år.
Längre in i gångarna hittade vi ett stort rum med högt i tak – den största vi hade sett hittills.
Det var ett utrymme som såg ut att ha varit obemannat under lång tid. Kanske ett hemligt klubbrum för någon, eller en krypta, vem vet?
Men mitt på golvet fanns ett hål. Ett hål som var fyllt med jord, som om någon nyligen hade grävt där. Vad hade egentligen hänt här? Och varför var det här?
Jag försökte föreställa mig, men ingen förklaring kändes riktigt rätt.
Det var då vi förstod att hela byggnaden hade dolda utrymmen – och vad som hade hänt där genom åren var nog något vi inte ville veta.
Men om man ser på det på ett annat sätt, kanske jag skulle kunna renovera det här stället och få två lägenheter för priset av en – om man bortser från alla spöken som säkert finns där…
Jag måste erkänna att jag blev lite avundsjuk på alla mysterier som den här gamla byggnaden dolde.
En hemlig dörr, en gömd trappa, hemliga rum – jag hade förmodligen fått mer än vad jag bargained for. Men när jag tänker på det, kanske inte!
Dela gärna den här historien med dina vänner – kanske kommer de också känna den där kalla kårarna längs ryggen när de hör om vad som kan gömma sig bakom en helt vanlig vägg!
