Kathy hade aldrig föreställt sig att hennes karriär som stylist skulle skapa klyftor i hennes relation med Stan.
När de träffades var deras liv som natt och dag – hon, en kvinna som kämpade sig upp från botten, och han, en Yale-utbildad jurist från en akademisk familj.
Trots sina skillnader föll de för varandra snabbt, men snart började Stans nedlåtande inställning till hennes yrkesval förvrida deras relation.
Kathy hade blivit vuxen snabbt. Vid 16 års ålder, när hennes far lämnat familjen och hennes mamma var sjuk, tog hon på sig ansvaret för både sig själv och sin mamma.
För att klara sig jobbade hon på en frisersalong, där hon började med att tvätta hår och sopa golv. Men Kathy hade en vision om mer.
Hon var fast besluten att bygga en karriär, och med hårt arbete och engagemang blev hon snart en av de mest eftertraktade stylistorna i staden, känd för sitt skickliga hantverk och sitt nätverk av framgångsrika kunder.
Men ju mer hennes karriär blomstrade, desto mer började Stan ifrågasätta hennes yrkesval. För honom var hennes jobb som stylist något ytligt och mindre värdefullt än de akademiska meriter han var van vid.
Kathy försökte bortse från hans kommentarer i början, men när de blev mer nedlåtande och hans respekt för hennes arbete försvann, kunde hon inte längre ignorera dem.
Vid sociala tillställningar gjorde han ofta klart att han inte ville prata om hennes arbete, och när han gjorde det, var det med en känsla av förakt. Det var som om han ansåg att hennes arbete var mindre intellektuellt.
Allt kulminerade under en middag med Stans Yale-vänner. Samtalen handlade om akademiska ämnen som Kathy inte kunde relatera till.
Det var obekvämt, men det var inte bara den akademiska distansen som gjorde ont.
Under en diskussion om ett aktuellt ämne ställde en av Stans vänner en fråga till Kathy. Innan hon ens hann svara, avbröt Stan henne med ett hånfullt skratt:
«Åh, det där bryr hon sig inte om. Hon är ju bara en frisör. Det där förstår hon väl inte?»
Hans ord träffade Kathy som ett slag i ansiktet. Det var inte bara det han sa – det var sättet han sa det på. Det var där och då hon insåg att hon inte bara var sårad, utan även missförstådd och förminskad.
Det var den punkten då Kathy började ifrågasätta deras framtid tillsammans. Fanns det utrymme för respekt i deras relation?
Dagen efter, när hon jobbade på salongen, fick Kathy en idé.
Hon skulle visa Stan vilket värde hennes arbete faktiskt hade, inte bara för henne, utan även för de framstående kunder som litade på hennes talang.
Många av hennes kunder var framgångsrika och inflytelserika kvinnor – entreprenörer, konstnärer och affärsmoguler.
Kathy bestämde sig för att organisera en middag där Stan skulle få träffa några av dessa kvinnor, för att han skulle få se vad hennes yrke verkligen innebar.
Hon bjöd in honom och förklarade att det var en avslappnad middag med några av hennes vänner. Stan tackade ja, ovetande om vad som väntade.
När han steg in på middagen möttes han av en grupp starka, självständiga och framgångsrika kvinnor.
Kathy hade noggrant valt ut sina kunder – kvinnor som inte bara var duktiga på sina egna områden utan också respekterade och beundrade henne för hennes talang.
Under kvällen märkte Stan snabbt att dessa kvinnor såg på Kathy med en respekt han inte tidigare hade förstått.
Samtalen handlade inte bara om mode och skönhet, utan om hantverk, kreativitet och intellekt – något han inte förväntat sig.
Middagens klimax kom när en av Kathy’s mest framstående kunder, en affärsgigant, offentligt tackade Kathy för sitt arbete och den lojalitet hon hade byggt upp hos sina kunder.
Det var då Stan insåg att han hade underskattat både Kathy och hennes yrke.
Men det var när han upptäckte att en av kvinnorna vid bordet, fru Williams, faktiskt var hans egen chef, som verklig förvirring uppstod.
Plötsligt såg han middagen som en chans att imponera på fru Williams, som han nu såg som en ny möjlighet för sin karriär.
Kathy, som var snabb att genomskåda hans intentioner, valde att ge honom en lektion.
Med ett lugnt och ironiskt leende presenterade hon Stan för gruppen, precis som han hade presenterat henne vid sitt middagssällskap. Hans ansikte förbleknade när han insåg vad han hade blivit utsatt för.
När han sedan försökte konfrontera Kathy och anklagade henne för att ha förödmjukat honom, förklarade hon lugnt: «Det handlar inte om hämnd, Stan.
Det handlar om att du ska förstå vad det känns som när någon nedvärderar dig för det du gör.»
Några dagar senare ringde Stan för att be om ursäkt, men vid det laget hade Kathy redan omvärderat allt.
Hon insåg att han inte var en dålig person, men hans brist på respekt för henne och hennes arbete var för stort för att ignoreras. Hon kunde inte längre se en framtid med honom.
Efter mycket övervägande gav Kathy tillbaka förlovningsringen. Hon var inte bitter, men hon var redo att börja om på egen hand – utan någon som inte såg hennes värde.
Det var en ny början, för hon förtjänade någon som verkligen uppskattade både hennes arbete och den kvinna hon var.
