Luba hade alltid drömt om ett annat liv – ett liv fyllt av glädje, frihet och kärlek.
Som föräldralös i en värld där ingen såg henne, arbetade hon dag efter dag i en bröllopsbutik där drömmar och glittrande klänningar var en ständig påminnelse om det liv hon själv aldrig fått.
Hennes mamma hade övergett henne vid födseln, och hon växte upp på ett barnhem där hon ofta kände sig osynlig. Men det fanns en person som alltid såg henne – Lena.
Lenas vänskap var allt för Luba, och tillsammans drömde de om en framtid bortom smärtan och ensamheten.
Men en dag förändrades allt. Luba föll i en flod och Lena, som alltid varit hennes räddning, hoppade i för att rädda henne. I en tragisk vändning av ödet dog Lena.
Luba, förkrossad och överväldigad av sorg, förlorade sin enda vän och föll i ett mörkt hål av depression. Hon hamnade på ett psykiatrisk sjukhus, där hon tillbringade år av sitt liv i isolering.
Men som genom en magisk hand började livet återvända till henne, sakta men säkert. Förmågan att känna, att le, återvände långsamt – men till det krävdes mer än bara tid.
Det var då Irina kom in i hennes liv. En omtänksam kollega från restaurangen där Luba arbetade.
Irina var den första som verkligen såg Luba igen, och sakta började hon hjälpa Luba att hitta tillbaka till världen, att återvända till känslorna, till livet.
Med Irina vid sin sida började Luba långsamt återuppbygga sin självkänsla och sitt hopp.
Och sedan, som en storm från ingenstans, dök Sergej upp. Han var allt Luba aldrig trott att hon skulle ha – en man från en rik familj, med ett liv som verkade vara från en annan värld.
Men han såg inte en föräldralös flicka i en bröllopsbutik. Han såg en kvinna med styrka och ett hjärta fullt av kärlek. Det dröjde inte länge innan deras relation blossade upp, och inom kort var de gifta.
För Luba kändes det som att hon äntligen hade hittat den lycka hon så länge drömt om.
Men ödet hade en överraskning kvar. Under deras smekmånad på en avlägsen strand såg Luba en liten flicka sälja blommor. Flickan hade en fläta som påminde om Lenas, och något inom Luba väcktes.
En kall ilning gick genom hennes kropp. Hon kände ett plötsligt behov av att följa efter henne, och på så sätt upptäckte hon den största chocken av alla: Lena var inte död.
Hon hade överlevt flodolyckan och levde nu under ett nytt namn, långt bort från den världen Luba kände.
Chocken var förlamande. Tårarna brände i Luba, både av lättnad och av skuld. Lena var levande, men inte på det sätt Luba trott.
Under alla dessa år hade hon sörjt en vän som aldrig varit borta, och nu visade det sig att deras liv hade tagit så olika vägar.
När Luba insåg vad som hänt, lovade hon att ta hand om Lenas dotter, Liza, som nu var ensam i världen.
Liza hade precis förlorat sin mamma, och Luba ville inte att hon skulle uppleva samma smärta och förlorade barndom som hon själv hade haft.
Trots sina egna ekonomiska problem öppnade Luba sitt hem och sitt hjärta för Liza, lovade att ge henne det liv hon aldrig själv fått.
Med en känsla av både sorg och hopp ordnade Luba en begravning för Lena, trots att hon knappt hade råd.
Hon ville inte att Liza skulle behöva växa upp utan att någon fanns där för att ge henne tröst och kärlek.
Men åren gick, och till slut kom sanningen om Lenas försvinnande fram. Lena hade blivit räddad av en gammal fiskare och hamnat i en avlägsen by där hon började om på nytt.
Luba, driven av både skuld och längtan, gav sig ut för att hitta sin gamla vän. När de slutligen återförenades, berättade Lena sin historia.
Hon hade hamnat i en butik där hennes chef, Arsen, hade försökt utnyttja henne. När Lena vägrade hans närmanden, anklagade han henne för stöld och fick henne dömd till fängelse.
Arsen förblev oskyldigt, medan Lena kämpade för att bevisa sin oskuld.
Med Luba vid sin sida, och efter en lång kamp, avslöjades sanningen.
Arsen hade försökt dölja de stulna pengarna genom att stoppa dem i Lenas ficka, men när ett vittne trädde fram, friades Lena. Hon blev en fri kvinna igen.
Luba öppnade sitt hem för Lena och hjälpte henne att bygga upp sitt liv från grunden.
Lena fick ett nytt jobb, och snart träffade hon Eugen – en mjuk och omtänksam programmerare som långsamt men säkert vann hennes hjärta. Deras förhållande växte snabbt och de gifte sig.
Samtidigt fick Luba och Sergej ett oväntat och glädjande besked: de väntade barn. Lyckan var obeskrivlig. Under denna nya fas av livet fann Luba och Lena tröst i varandras sällskap.
Märkligt nog var båda gravida samtidigt, och deras vänskap, nu förankrad i deras nya roller som blivande mödrar, blev ännu starkare.
Arsen, å andra sidan, fick sin rättvisa.
Efter att ha försökt förstöra Lena, förlorade han sitt företag till sina konkurrenter och slutade som en ensam husvakt i ett förfallet hus, där han fick konfrontera sin egen förlorade själ.
Till slut, efter alla lidanden, förluster och ofattbara vändningar, fann både Luba och Lena den lycka de alltid hade kämpat för.
Deras vänskap, byggd på smärta, men också på orubblig styrka, blev den oskiljaktiga grund de byggde sina liv på.
De visste att inget, inte ens livets tuffaste prövningar, skulle kunna bryta banden mellan dem. Tillsammans var de oslagbara – starkare än någonsin.
