Rita och Vlad hade levt ett lugnt och harmoniskt liv, men plötsligt förändrades allt på ett oväntat och dramatiskt sätt.
Det var tre år sedan de först träffades. Rita, som just hade avslutat sin utbildning och började sitt första jobb, stötte ofta på Vlad, en sympatisk kollega från grannkontoret.
Deras möten ledde snart till en stillsam och oplanerad romans.
Efter ett tag gifte de sig och åkte på en fantastisk smekmånad till Italien. De flyttade in i en liten, mysig lägenhet som Vlad hade ärvt från sin farmor.
Livet var enkelt men lyckligt. Rita fick en bil i julklapp av sina föräldrar, och snart var de en liten familj som väntade på sitt första barn.
När Maxim föddes var det en stor glädje. Han var ett lugnt och fridfullt barn, vilket gav Rita styrka och glädje i sitt nya liv som mamma.
Men efter Maxims födelse började Vlad förändras. Han blev allt mer irriterad och tillbakadragen.
Han kom ofta hem sent och klagade på småsaker som middagen eller att hans skjortor inte var strukna på rätt sätt.
Rita trodde först att det berodde på stressen från jobbet, och hon försökte inte ta det för allvarligt. Hon hoppades på en avkopplande semester vid havet för att komma bort från vardagens stress.
Men en natt kom en chock. Vlad kom hem och meddelade, utan någon förklaring eller varning, att han ville att hon och Maxim skulle lämna lägenheten.
Rita stod helt förvirrad och visste inte vad som hände. Hon packade hastigt några kläder, tog Maxim i famnen och gick ut genom dörren.
Vlad satt kvar vid köksbordet, men han sa inget mer. Rita gick in i sovrummet för att inte väcka Maxim och försökte förstå vad som just hade hänt.
Vad skulle hon göra nu? Hon hade ingen familj i närheten och var osäker på vart hon skulle ta vägen. Den enda platsen som kom till hennes sinne var tågstationen, där hon hoppades kunna köpa en biljett.
Det var då Irina Alexandrovna, Vlas farmor, dök upp. Rita hade inte förväntat sig att Irina skulle vara den som skulle komma till hennes hjälp, men Irina var beslutsam och stark.
«Du är galen! Var tror du att du ska gå?» sa Irina, förvånad över att Rita hade planerat att lämna utan att försöka förstå vad som hänt.
«Han har kastat ut mig. Vad ska jag göra?» svarade Rita, tårarna brännande bakom ögonen.
Irina tittade på Rita länge och sa sedan med lugn röst: «Du ska inte gå någonstans. Du stannar här hos mig.»
Trots Ritas motstånd tog Irina henne med sig hem. Irina kände till Vlas nya förhållande, som hade pågått i flera månader.
Hon visste att Vlad aldrig riktigt hade respekterat Rita, att hon för honom bara var ett kapitel i hans livshistoria.
Irina förstod vad det innebar att bli övergiven, hon hade själv varit där som ung kvinna, då hon efter en svår separation fann sig själv på gatan med ett litet barn, utan något annat att hålla fast vid.
Men Irina hade kämpat sig upp och byggt sitt liv från grunden. Nu ville hon hjälpa Rita att göra samma sak.
«Vlad är som sin farfar. Jag har alltid vetat det. Han upprepar samma misstag», sa Irina med en beslutsamhet i rösten. «Du kan inte gå tillbaka till honom. Han har förändrats, och du måste gå vidare.»
Irina blev Ritas räddning i denna mörka tid. Hon tog Rita till en notarie och såg till att lägenheten, där de tidigare hade bott, överfördes till Ritas namn.
Irina var fast besluten att hjälpa Rita att bygga upp sitt liv på nytt.
«Maxim kommer aldrig att sakna något», lovade Irina.
«Och du ska inte känna dig ensam. Jag ska vara här för dig, så att du kan återhämta dig, arbeta, vila och kanske till och med hitta ny kärlek när du är redo.»
Irina ville att Rita skulle förstå att hon hade styrkan att börja om, att hon inte skulle begravas i sorgen eller börja anklaga sig själv. Livet gick vidare, och Irina var där för att hjälpa Rita att ta nästa steg.
«Du kommer att klara detta», sa Irina med en varm blick. «Och du kommer att vara starkare än du tror.»
Trots all den smärta Rita kände började hon förstå att Irina hade rätt.
Tiden skulle läka de sår som nu kändes oöverstigliga. Och med Irinas hjälp kände Rita att hon kunde börja om, för sig själv och för Maxim.
Irina talade med Vlad när han försökte återvända till lägenheten, men Irina stoppade honom. Hon förklarade att han inte längre hade något att göra där, och att Rita och Maxim nu började ett nytt liv.
«Du bor inte här längre», sa Irina utan att tveka.
Slutligen var det Irina som gav Rita och Maxim en ny chans. Hon erbjöd det stöd som Rita inte visste att hon behövde, och garanterade att de aldrig skulle vara ensamma.
«Du kommer att klara det», sa Irina, «och du kommer att bli starkare än du någonsin trott.»
Rita visste att vägen skulle bli lång, men med Irinas hjälp kände hon sig redo att börja om och bygga sitt liv på nytt – för sig själv och för Maxim.
