Declan hade länge levt i tron att sin pappas förmögenhet alltid skulle skydda honom. Hans liv präglades av lyx: dyra bilar, designerkläder och alla bekvämligheter man kan önska sig.
Men när hans pappa plötsligt bestämde sig för att inte ge honom en enda krona till, tvingades Declan brutalt tillbaka till verkligheten.
Hans glamorösa liv rasade samman, och han befann sig ensam och utan pengar i en stökig lägenhet som påminde honom om hans misslyckade äktenskap.
När han klev in i den en gång så mysiga lägenheten träffade synen av oordningen honom som ett slag. Diskhögarna växte i diskhon, och hans makes kläder låg slarvigt utspridda över soffan. Declans hjärta kändes som om det skulle brista.
Hur hade det kunnat bli så här? «Han tror att jag inte vet något,» mumlade han medan han betraktade röran. «Men jag vet allt.»
Hans blick föll på ett foto av honom och Mark från lyckligare tider, taget på deras första bröllopsdag.
De såg så glada och förälskade ut. Mark, med sitt charmiga leende, hade alltid fått Declan att känna sig speciell. Men nu hade den samma charmen blivit ett verktyg för svek.
En dag på jobbet gav Emma, hans chef, honom biljetter till en avlägsen ö, och Declan kände att det var dags att fly. «Du har en hel månads semester kvar. Använd den.
Du behöver en paus,» hade hon sagt, och hennes ord ekade i hans huvud. «Hon vill att jag ska åka,» tänkte han, «men kanske behöver jag verkligen komma bort.»
Efter att ha beslutat att lämna allt bakom sig, packade Declan snabbt sin resväska och begav sig till flygplatsen. Men förväntningarna dämpades av en försening på flyget som kändes som en hånfull påminnelse.
När han väl fick byta till sin nya plats i business class tändes en liten gnista av hopp, bara för att snabbt släckas av en arrogant miljardär, James, som redan satt på fönsterplatsen.
James var den typ av person som trodde att världen snurrade runt honom. Deras första interaktion var spänd, när James kritiserade Declans handbagage.
Declans tålamod nådde bristningsgränsen, och i ett impulsivt ögonblick hällde han av misstag vatten på James dyra kostym, vilket ledde till en obekväm tystnad när James abrupt reste sig och gick till toaletten.
Efter en flygning som präglades av illamående och besvikelse stod Declan vid bagageutlämningen och upptäckte att hans resväska inte hade kommit.
Utmattad och frustrerad stod han i den långa taxikön när han återigen stötte på James, som trängde sig före honom.
Deras spänningar blossade upp igen när Declan insisterade på att han skulle få åka först, men de var tvungna att dela taxi. Under färden kämpade Declan med illamående och stress, vilket slutade med att han spydde över James.
Tystnaden i bilen blev tryckande, och Declans skam var överväldigande. När de väl kom fram till hotellet insåg han att han inte hade några pengar, eftersom hans bagage var försvunnet.
James, som tycktes analysera situationen med skarpa ögon, betalade för taxin och lämnade Declan förvirrad och ensam.
I hotellrummet fann Declan en oväntad överraskning: en vacker klänning i djupt blått och en inbjudan till en middag.
James, som först verkat så otillgänglig, visade sig vara en helt annan person under middagen. Han lyssnade uppmärksamt när Declan pratade, och hans initiala arrogans övergick till ett charmigt leende när de började dela sina livshistorier.
Kvällen blev en oväntad upptäcktsfärd: båda hade upplevt svek och förlust i sina liv. När de kom närmare varandra kände Declan att denna månad inte bara var en flykt, utan en möjlighet till en ny början och att återfå hoppet.
