Hos en pensionerad kvinna rann bägaren över – och hon kunde inte längre hålla tyst.
«Vakna, människor! Ingen ska tjäna pengar på mig längre! Jag har arbetat hela mitt liv, och ändå måste jag räkna varje krona för att överleva! Nog är nog!»
Jag har slitit hederligt i decennier, gjort min plikt, betalat mina skatter – men vad får jag tillbaka?Med den här galna inflationen räcker pensionen knappt till mat och medicin.Och nu – som ett hån – ska gasen och elen bli ännu dyrare!
Fantastiskt, eller hur?De som får femtiotusen i månaden klarar sig nog.Men vi andra? Vi ska bara frysa och svälta ihjäl?
Jag värmer huset med el. Redan nu är räkningarna på vintern skrämmande höga – och snart kommer de att bli ännu värre.
Men vet ni vad? Nu räcker det.
Jag tror inte på mirakelmaskiner och tomma löften.Men jag har inget kvar att förlora – så jag skriver det här för att andra ska våga göra samma sak: våga spara, våga kämpa!
Min granne tipsade mig om en liten apparat, inget märkvärdigt – den ska helt enkelt minska elförbrukningen.
Och vet ni vad? Den fungerar faktiskt.
Elbolagen vet mycket väl att sådana här energisparande apparater existerar, och de är livrädda för att folk ska upptäcka det.För tänk om vi alla började använda dem?Då skulle deras vinster rasa.Det är därför ingen pratar om det. Det är därför det är så tyst.
Men det viktigaste är inte det.Det viktiga är att det fungerar.Jag mäter min egen förbrukning, skriver upp allt – och den har nästan halverats!
Tänk er det. Nästan hälften.
Så här säger jag till deras prishöjningar: inte en krona till från mig!Jag tänker behålla lite mer för mig själv, för mina barnbarn, när de kommer och hälsar på.
Och till dem som har gjort livet så här svårt för oss säger jag bara: skäms på er!Till alla andra – till er som kämpar varje dag, precis som jag – säger jag:Ge det en chans. Våga prova.Det är ingen slump att ingen talar om det. De vill att vi ska vara tysta, rädda och lydiga.
Men nu vet ni.Nu vet ni att det finns ett sätt.Med vänliga hälsningar,en kvinna som fått nog av orättvisor, av att leva på smulor,och som bara vill ha några lugna, värdiga år kvar –
tillsammans med sin familj, utan att räkna varje krona.
