En 61-årig kvinna med typ 2-diabetes tog ett nattflyg för att hälsa på sin familj under Halloween – men passageraren bredvid henne skulle snart få ångra sina ständiga klagomål
En 61-årig kvinna som levde med typ 2-diabetes steg ombord på ett nattflyg för att resa och hälsa på sin familj under Halloween. I handbagaget hade hon specialsydda Halloweenkostymer och en fjärrstyrd skräckdocka som hon hade köpt till sitt barnbarn.
Under flygets första del satt hon bredvid en smal kvinna vid fönstret. Det dröjde inte länge innan medpassageraren började klaga. Först störde hon sig på olika ljud i kabinen.
Sedan började kommentarerna handla om den 61-åriga kvinnans kropp, hur mycket plats hon tog, vad hon åt och till och med hur hon andades.
Klagomålen fortsatte tills kvinnan vid fönstret till slut kallade på en flygvärdinna och krävde att någon av dem skulle flyttas.
Den 61-åriga kvinnan bestämde sig för att inte bråka. Hon gick med på att byta plats och fick ett ledigt säte vid gången längre bak i kabinen.
Men innan hon lämnade sin ursprungliga plats fick hon en idé.
Hon öppnade sitt handbagage och tog fram en porslinsdocka som såg kusligt verklighetstrogen ut. Dockan hade ett blekt, sprucket ansikte, mörkt hår och ett uttryck som var tillräckligt obehagligt för att passa perfekt till Halloween.
Hon placerade dockan i sätet hon just hade lämnat, spände fast den med säkerhetsbältet och lade försiktigt en resefilt över den.
Sedan tog hon sitt handbagage och gick lugnt bort till sin nya plats längre bak i planet.
Kvinnan vid fönstret verkade först lättad över att äntligen ha fått mer utrymme. Men lättnaden varade inte särskilt länge.
Nyfiken på vad som fanns under filten drog hon undan den.
Där satt dockan.
Det spruckna porslinsansiktet och det svarta håret fick henne att reagera omedelbart. Hon började protestera och kallade återigen på kabinpersonalen. Hon ville att dockan skulle tas bort och kunde inte förstå varför ett sådant föremål fick ligga kvar på sätet bredvid henne.
Flygvärdinnorna kontrollerade situationen och förklarade lugnt att leksaken inte bröt mot några säkerhetsregler och därför kunde stanna där.
Kvinnan var långt ifrån nöjd.
Samtidigt satt den 61-åriga kvinnan några rader längre bak vid gången och följde situationen på avstånd.
Sedan stack hon handen i fickan på sin kofta.
Där hade hon en liten elektronisk fjärrkontroll med tre knappar.
Dockan var trots allt inte bara en vanlig porslinsdocka. Den var fjärrstyrd och hade flera funktioner – något som hennes tidigare medpassagerare ännu inte hade förstått.
Den äldre kvinnan tryckte försiktigt på den första knappen.
Plötsligt började ett ljud av tung, ansträngd andning höras alldeles bredvid kvinnan vid fönstret.
Samma kvinna som tidigare hade klagat på hur hennes medpassagerare andades satt nu bredvid en docka som tycktes andas i mörkret.
Hon såg sig omkring och försökte förstå varifrån ljudet kom.
Sedan tryckte den 61-åriga kvinnan på nästa knapp.
Nästan samtidigt började kabinbelysningen dämpas inför nattflygningen.
Och då tändes dockans ögon.
Två intensivt röda LED-lampor lyste från det spruckna porslinsansiktet.
Kvinnan vid fönstret såg på dockan – och skrek.
Skriket var så högt att passagerarna i närheten vände sig om och kabinpersonalen skyndade dit för att se vad som hade hänt.
Sekunder senare slocknade dockans röda ögon igen.
Kvinnan försökte förklara för flygvärdinnorna att dockan hade lyst med ögonen och gjort märkliga ljud. Kabinpersonalen undersökte återigen situationen, men förklarade att ingen säkerhetsregel hade brutits och att leksaken i sig inte utgjorde någon fara.
Men kvinnan vid fönstret kunde inte lugna ner sig.
Till slut bestämde sig kabinpersonalen för att lösa situationen på ett annat sätt. De hittade ett annat ledigt säte i en helt annan del av flygplanet och flyttade henne dit.
När hon hade lämnat platsen reste sig den 61-åriga kvinnan från sitt säte längre bak och gick lugnt tillbaka till sin ursprungliga plats.
Hon lossade säkerhetsbältet runt dockan, stängde av den och lade försiktigt tillbaka den i handbagaget tillsammans med Halloweenkostymerna.
Sedan satte hon sig till rätta, spände fast sitt eget säkerhetsbälte och lutade sig tillbaka.
Resten av nattflygningen blev precis så lugn som hon hade hoppats från början.
Ingen kommenterade hennes kropp. Ingen kritiserade vad hon åt. Och framför allt var det ingen som klagade på hennes andning igen.
När planet senare landade tog hon sitt handbagage, steg av och fortsatte resan för att fira Halloween med sin familj och sitt barnbarn.
Och den kusliga dockan?
Den fick följa med hela vägen hem – redo att skrämma någon annan på Halloween, den här gången precis som det från början var tänkt.
