Idag, när jag promenerade i Nyíregyháza, bevittnade jag en chockerande scen. En äldre man försökte hitta mat i soporna.
Jag stannade för att ta en bild, inte för att genera honom, utan för att uppmärksamma en ovärdig situation som tyvärr drabbar många anständiga människor som har arbetat i årtionden och knappt kan få ekonomin att gå ihop på sina pensioner.
När jag gick fram till honom och vi började prata, berättade han för mig att hans räkningar hade ökat så mycket att han inte längre kunde betala dem från sin lilla pension, som går till hans mediciner och räkningar.
Han måste nu välja mellan att köpa mat eller köpa sina mediciner. Maten kommer från soporna eftersom han inte har några pengar kvar till något annat.
«Jag väljer antingen medicin eller mat», sa han tyst, med resignerad röst. Det är ord som får hjärtat att värka.
Jag pratade med en man som har arbetat hela sitt liv, och nu kan han inte ens bekämpa hunger. Detta öde är orättvist och grymt.
Efter vårt samtal bjöd jag honom på lunch. En enkel gest, men jag vet att det inte kommer att lösa hans situation, och tyvärr kämpar inte bara en person så här varje dag.
Hans mätta mage var trygg ett tag, men vad händer imorgon? Tänk om han inte kan få sin medicin?
Farbrodern sa att han söker skydd på huvudtorget, i de gröna soptunnorna, för det är där han kan hitta något att äta. Han är ensam och det finns ingen som kan hjälpa honom.
Det är hjärtskärande att se förödmjukelsen hos dem som har arbetat ärligt hela sina liv, men ändå står där med sin överlevnad på spel.
Den här historien är inte unik, men om den här bilden jag tog når några vänliga människor kanske vi kan hjälpa honom. Om någon finns i närheten kanske de kan träda fram och hjälpa honom med en lunch, en varm klädsel eller vad han än behöver.
Jag hoppas att den här historien öppnar våra ögon för att inte lämna sådana människor ensamma.
